allt flyter, menade den gamle
universum är icke, universum sker,
förändring är det enda bestående
vad är jag i detta flöde?
ett kärl, en bäckfåra, genom mig flyter en rännil av universum
celler dör, försvinner, nya bildas i deras ställe,
atomerna i den här kroppen
är beständiga men inte stationära, de vandrar vidare,
atomer rinner genom mig
min identitet hänger inte på vilka atomer jag består av
– atomer har ingen identitet, de är utbytbara –
min identitet är det unika mönster
atomer och molekyler bildar i bygget av den här kroppen.
levande tar jag del i materiens flöde genom mig
långsamt nöts bäckfårans väggar, fåran planar ut
smälter in i omgivningarna,
utan hinder flödar universum vidare där jag en gång fanns
jag är inte längre med – mitt här och nu finns inte längre
från mitt där och då går en svallvåg
genom nornornas vävda mönster
Publicerad i Poesi på en dag 2019 ;
Författarnas Bokmaskin