Senast uppdaterat den 4 april, 2017
I
Jag går min morgonpromenad
vandrar
längs en stig
längs en strand
änder samlas i viken
en andhona tvättar sin rygg
doppar sitt huvud i vattnet
gör ett kast
vattenkaskader sköljer över ryggfjädrarna
och svanar
en av svanarna betar
bara en bullig akter
syns ovanför ytan
så dyker huvudet åter upp
den återtar sitt vanliga flytläge
jag ser bara vita svanar
ingen svart
finns det svarta svanar?
enligt filosofiböckerna finns de inte
innan vi har hittat den första
alla svanar är tillsvidare vita
vågorna kluckar till höger om mig
solen glittrar i vågskvalpet
bländar mig
vita björkstammar passerar
till vänster om mig
ett flygplan går ner för landning
bullret når mig
bryter stillheten
luften är kylig
mot mitt ansikte
mina knän känns kalla
det doftar höst
jag går längs en strandstig
passerar genom landskapet
bilden av omgivningen
spelar som en film genom mitt medvetande
jag projicerar
och förlägger skeendet
utanför mig själv
eller
är det landskapet
som passerar genom mig?
mitt medvetande är universums centrum
allt som händer händer i mig
det som sker i mitt medvetande
är verkligheten,
jag står i direkt kontakt med universum
verkligheten finns i mitt huvud
påstår vissa
hur ser min värld ut?
II
känner mig svag i benen
mina steg blir osäkra
långsamma
jag svajar till
svettas
kroppen pockar på uppmärksamhet
synfältet smalnar av
blir suddigt i periferin
vattnet och björkarna finns kvar
liksom strandstigen där jag går
men de är inte längre viktiga
jag skärmar av
kroppen har ett ärende
mitt blodsocker sjunker
jag känner förändringen
i kroppens kemi
kroppens tillstånd
förändrar min upplevelse
av världen omkring mig
eller
förändras världen
när mitt blodsocker sjunker
jag gör min form
övningen vederkvicker mig
omgivningen klarnar
mina steg stadgas
kroppen drar sig tillbaka.
III
den här kroppen som är jag
vandrar längs en strandstig
den här kroppen som är jag
är en del av verkligheten
en avgränsad del
verkligheten utanför når mig
återspeglar sig i mitt medvetande
tar sig in via mina sinnen
ljuset i mina ögon
en oktav av elektromagnetisk strålning
selekterad ur ett oändligt hav av tillgängliga våglängder
ljudet i mina öron
kanske tio oktaver av luftvibrationer
utvalda ur ett oändligt hav av möjliga frekvenser
kylan mot min hud
från några tiotals minusgradet
upp till sextiofem gradet celcius
sen bränns det
fem smaker och ett begränsat antal dofter
jämför med hur hundar upplever doftriket
genom mina sinnen
upplever jag en liten del
av vad verkligheten
kan erbjuda
ett urval
som gör det möjligt för mig
att överleva i den här världen
under miljoner år av försök och misstag
har evolutionen givit mig
en uppsättning fungerande verktyg.
ögon som ser
det vi kan ta på
inte röntgenblick
som ser genom föremålen
inte en värmekamera
som ser avtryck av det som inte längre finns där
stereoskopiskt seende
som skapar en tredimensionell avbildning
vilket kan behövas för en fyrbent varelse
som lärt sig gå och springa
på två ben.
öron som hör
ljud som den mänskliga rösten kan frambringar
som hör när det lilla barnet gråter
som hör när den älskade
viskar små ordlösa ljud av kärlek
men som också hör
fienden som smyger i buskarna
men som inte hör fladdermössens ultraljud
vars ekon de orienterar sig efter.
så kan jag fortsätta
att räkna upp
hur mina sinnen visar mig det jag behöver veta
om världen runtomkring.
i min värld har jag inget annat fönster mot omvärlden
än de fönster mina sinnen erbjuder
jag finns i världen som kropp
avgränsad kropp
utan direkt kunskap om världen
fast jag är en del av den
jag har vad jag behöver
jag känner inte ”das Ding an sich”
som Kant säger
har bara en avbildning av en del av verkligheten
IV
med allsköns apparater
har vi utvidgat världen
den värld vi kan ha erfarenhet av
apparater som anpassar okända utsnitt av världen
till våra sinnen
vi kan se in i verklighetens mikrostruktur
se och skapa oss nästan begripliga modeller av
hur verkligheten är uppbyggd
i de små detaljerna
molekylernas värmedans
atomernas bundna rörelse inom molekylerna
se elementarpartiklarna
hur de växelverkar, kolliderar,
kastar lyra mellan sig
med elementarpartiklar som bollar
bolleken håller dem samman.
vi kan se universum
med stjärnkikare och teleskop
kan vi förstora ljuset
och se de spår av universum
som ljuset passerat på sin väg till oss
se de spår som ljuset gömmer
spår som är för små
och obetydliga
för att våra ögon ska kunna uppfatta dem
men som ändå finns där
för oss att upptäcka med våra apparater.
V
min värld
där jag ser träd, gräs, stenar
och en glittrande vattenyta
i allt detta
finns detta andra
som jag inte kan erfara
inte behöver känna till
om jag inte vill
men som ändå finns där
som ett oavbrutet skeende
allt flyter
denna underbara värld som pågår
är den inte fantastisk