En morgon när jag kommer ut på gatan möts jag av snötäckta biltak. Smältande isfläckar på trottoaren gör stegen försiktiga och trevande. Nere vid Mälarstranden är gräset täckt av nattgammal snö. Nattkylan hänger kvar i luften. En iskall västanvind griper tag i mig och får mig nästan att tappa balansen.
Ute på fjärden simmar gäng av incel-hannar med glänsande huvuden oroligt omkring på jakt efter tillgängliga honor. Det är ont om dem, de få jag ser simmar lugnt i strandkanten med en eller två uppvaktande hannar i släptåg. Om incel-gänget närmar sig reser sig den utvalde, sträcker på benen och flaxar med utbredda vingar. Inkräktarna får dra sig tillbaka och leta efter nya objekt att uppvakta. Det etablerade paret kan lugnt simma vidare i sitt sökande efter en lämplig häckningsplats.
En gång i tiden, när jag var ung, cirkulerade en föreställning att kvinnor inte hade någon egen, medfödd sexualitet, den väcktes av den förste man som förförde henne. Efter det var hon lovlig. Männen föreställde sig att kvinnorna då på samma sätt som männen var slavar under sin vaknade sexualitet och inte brydde sig speciellt om vem den uppvaktande mannen var, huvudsaken var att han var försedd med de nödvändiga manliga attributen. Moderna incel-män tycks ha bevarat den föreställningen. Kvinnor som inte längre är oskuld har inte rätt att välja och vraka och göra sig otillgängliga. Men även i naturen är det honorna som väljer även om den utvalde ibland behöver försvara denna hennes rätt.
Något tiotal meter ut från stranden ligger en grästuva och flyter. I vintras, i morgonmörkret tog jag den för ett bortkastad julgran. Jag undrar om den är avsiktligt ditlagd för att ersätta de vildvuxna grästuvorna längs strandkanten. Hela senaste år har strandpromenaden upprustats, nytt gräs och nya buskar har planterats, promenadvägen asfalterats, strandgräset tuktats och stranden stenlagts. Strandfåglarna har förlorat de gömställen där de osedda kunde ruva och gömma sina små ungar.
På tuvan håller ett par skrattmåsar på att inrätta sig. Ännu är det för tidigt att sätta bo men de förbereder sig. Inte så att jag tror att de medvetet planerar, men genom att nu leva ut sitt behöv att utforska och ordna en häckningsplats kommer de när det bli dags att minnas platsen de ställde i ordning och ta den i besittning. Ser jag noggrannare efter kan jag urskilja att också en andhona håller på att ta platsen i besittning. Med sin brunspräckliga fjäderskrud är hon nästan omöjlig att upptäcka där i gräset. Någon har tänkt till och brytt sig om strandfåglarna.
got tecken på att vi uppmärksammat varandra. Doften av apelsinen han skalar når mina näsborrar. Jag inleder min form, halvvägs igenom noterar jag att mannen försvinner utan att göra väsen av sig. Jag fullföljer formen.
