Senast uppdaterat den 15 juli, 2020
(Tidigare publicerad i Ikaros 2004:4 )
Begrunda följande frågor och tänk på hur du skulle vilja besvara dem.
– Fanns atomerna innan fysikerna uppfann och formulerade atomteorierna?
– Fanns det processer i företagens verksamhet innan ekonomerna började använda processer i sina företagsmodeller?
– Fanns Finland före självständighetsförklaringen?
– Fanns Gud innan mänskorna skapade sig religiösa föreställningar?
Spontant ger vi antagligen inte samma svar på alla de fyra frågorna. Och de intuitiva svaren kommer sannolikt att variera även från person till person. Frågorna representerar olika positioner på en skala där den ”objektiva, av mänskligt medvetande oberoende verkligheten” befinner sig vid ena ändan, och mänskliga fantasier vid den andra.
Vi lever i en verklighet som är en blandning av ”sociala konventioner” och ”objektiva naturlagar”. ”Om du hoppar ut genom fönstret så ramlar du ner och slår dig, mer eller mindre illa beroende på hur långt det är till marken”, brukar naturvetarna säga, för att bevisa att verkligheten är oberoende av vad vi tänker om den. Om jag tänder eld på en 100 eurosedel så brinner den upp, den är ju bara en bit papper, och papper brinner, kan man också säga. Men bränner jag upp en sedel, så har jag samtidigt berövat mig möjligheten att inhandla varor och tjänster för motsvarande belopp. Den aspekten av verkligheten är vad man kunde kalla en kollektiv fantasi, en social konstruktion, som vi kommit överens om att upprätthålla.
För vad är pengar egentligen, objektivt sett. Papperslappar med ett komplicerat tryck som skall göra dem svårt att efterlikna. Ettor och nollor på bankernas skivminnen kombinerat med procedurer som kan översätta dessa ettor och nollor till kontobesked eller till kommandon för en bankomat att mata ut sedlar. Men konventionerna kring pengar är så viktiga i vårt samhälle, att vi har byggt upp ett antal samhällsinstitutioner som skall garantera stabiliteten i pengarnas symbolvärde. Så visst lever vi i en värld som åtminstonen till en del är en social konstruktion.
Om vi formulerar om de fyra frågorna och skriver dem i presens så får de en helt ny belysning. ”Finns Gud idag?” kan vi fråga, och måste då besvara frågan jakande. Gud finns i minst lika hög grad som kung och drottning finns under ett pågående chackspel. Eller som Pippi Långstrump finns för alla de barn och vuxna som läst eller hört talas om henne. Eller, varför inte, som pengarna finns på mitt bankkonto. Gud finns som en gemensam föreställning hos alla de människor som tror på en gud. För inte så länge sedan läste jag en avhandling i religionsfilosofi* som diskuterade just detta. Vad innebär ett gudsbegrepp som inte refererar till något i den ”objektiva verkligheten”. Författaren presenterade där bland annat följande exempel. När barn leker, och man kommer som objuden gäst och slår sig ner på sandlådskanten, kan det hända att man möts av ett: ”Sitt inte där på matbordet. Ser du inte att du sitter mitt på tårtan!” Då leker barnen i en värld som är på en gång fantasi, den finns bara i deras föreställning, och samtidigt objektiv, de delar en gemensam föreställning om hur deras låtsasvärld ser ut. Det bilden kan ge en aspekt av den religiösa trons värld.
Föreställningen om Gud har dessutom varit så viktig för dem som delar den, att de skapat samhällsinstutioner – kyrkor – med uppgift att värna om den egna gudens symbolvärde. Tyvärr har dessa institutioner ofta sett som sin uppgift att värna om den ”Enda Sanningen” i stället. Men om vi i stället för att fråga ”hurdan är Gud?” kunde vänja oss att fråga ”hur ser din Gud ut?”, så tror jag att dialogen mellan de olika religionernas kyrkor och mellan männinskor med olika trosuppfattningar skulle bli väldigt mycket lättare.
*) Erica Appelros: ”God in the Act or Reference”,
Ashgate 2002,
ISBN 0 7546 0544 2