Har just läst Suhonens bok om Juholt, ”Partiledaren som klev in i kylan”.
Tänker inte ge mig in på någon regelrätt recension även om jag tycker att boken hade vunnit på en noggrannare korrekturläsning och en ytterligare språkgranskning. Det får andra, mer professionella recensenter ägna sig åt. Däremot kan jag inte låta bli att ägna några rader åt den bild av det svenska partilivet – inte bara inom det socialdemokratiska partiet – som boken ger.
Suhonen har uppenbarligen haft tillgång till bandinspelningar och/eller diskussionsprotokoll från interna ,möten inom SDP och har genom att publicera diskussionerna från dessa möten gjort sig omöjlig inom partiet. Boken har förbigåtts med tystnad från socialdemokraternas sida. Vad som sägs på dessa möten ska vara kvalificerat hemligstämplat.
Detta hemlighetsmakeri undergräver i hög grad det demokratiska samtalet.
Var, om inte inom och mellan partierna, ska samhällsdebatten och det demokratiska samtalet ske. Och eftersom partiernas verksamhet är en del av samhällets maktutövning så bör även de interna partidiskussionerna ske öppet och med full insyn. All maktutövning bör ske inför öppen ridå.
Som det nu fungerar, och Suhonens bok förstärker det intrycket, tycks partierna mer arbeta som vinstmaximerande företag på en konkurrensmarknad. De produkter man maximerar och säljer är antalet mandat i olika valda församlingar, mandaten representerar intäkter i form av partistöd, och påverkan och inflytande som säljs till intressegrupper och lobbyister och genererar inkomster i form av privata donationer och ofta hemliga bidrag. Jag tror nte att detta är den mest demokratiska formen av partiväsen.