Senast uppdaterat den 13 september, 2019
Publicerad på Aftonbladets kultursida någon gång på 80-talet
Tänk dig att du är strandsatt på Mars. Ditt rymdskepp har skadats vid landningen och kommer aldrig mer att kunna lyfta. Aldrig mer ska du se en solnedgång över havet, aldrig mer ska dina barn återse dig.
Det visar sig dock att du haft tur. Vid en sista kontroll av rymdskeppet och dess utrustning finner du att ”teleportören” fortfarande fungerar. Allt du behöver göra är att aktivera sändaren och upprätta kontakt med en mottagare på jorden. Så kliver du in i apparaten. Den plockar isär dig cell för cell, atom för atom, och sänder över ditt mönster till en mottagare på jorden. Ur sitt förråd av atomer och molekyler bygger mottagaren en exakt kopia av dig med hjälp av den översända ”ritningen”. Några ögonblick senare kan du kliva ur mottagaren på jorden, hel och oskadd.
Men vem är det egentligen som kliver ur mottagaren på jorden? Inte en atom har den varelsen gemensam med den ”du” som nyss befann sig på Mars. Och hur blev det med själen? Förljde den med på köpet när ditt materiella mönster sändes över, eller blev den kvar på mars.
Med ovanstående tanklek inleds boken The Mind’s I. Den består av ett urval texter kring frågor om själen, medvetandet, tankeförmågan och jaget. Texterna är hämtade ur skönlitteratur, Science Fiction och vetenskapliga uppsatser. Urvalet har sammanställts av Douglas R. Hofstadter och Daniel C. Dennett. Till varje textavsnitt har de två författarna fogat sina egna kommentarer.
Sammantaget har det blivit en bok, som vid genomläsning ger åtminstone mig samma hisnande upplevelse som när jag i tonåren började intressera mig för filosofiska frågor och kom i kontakt med mänsklighetens stora tänkare. Då kunde vi sitta kring ett kafébord och i oändliga diskussioner formulera tankar som tycktes överskrida gränserna för det tänkbara. På samma sätt rör sig spekulationerna i den här boken fritt och obehindrat i utmarkerna kring vetenskapens gränser. Den ger få svar, även om de två upphovsmännen nog försöker för fram vissa teser. Men den ställer viktiga frågor och presenterar fördomsfria spekulationer kring dessa frågor.
Gemensamt för de två upphovsmännen är deras forskning kring artificiell intelligens (AI). Därför handlar många av texterna om tänkande maskiner. Man ställer frågan om maskiner kan tänka. Kan man konstruera en maskin som går att programmera så att den kan tänka. Hur ska man i så fall avgöra om en sådan maskin är intelligent? Har den medvetande? Kring dessa frågor grupperar sig så de övriga frågorna; om själen, fria viljan, jaget och medvetande om sig själv.
Författarnas utgångspunkt är materialistisk. I dessa tider när all slags ockultism och nyandlighet breder ut sig är boken därför en hälsosam påminnelse om att materialismen på intet sätt uttömt sina möjligheter. Det lär finna människor som fortfarande tror att en materialistisk filosofi innebär att allt ska kunna härledas ur fysik och kemi. Redan Engels gjorde på sin tid upp med en sådan ytlig och mekanisk materialism. Hofstadters och Dennetts bok är som sådan en bekräftelse på Engels uppfattning. Men låt mig illustrera detta med en ny tankelek.
Vi plockar isär en bil i dess minsta beståndsdelar. För säkerhets skull slänger vi med i högen ett urval reservdelar och dessutom litet skrot som liknar det övriga men i själva verket inte alls hör till någon bil. Så presenterar vi högen för någon som aldrig hört talas om en bil, än mindre sett någon. Han kan få sitta där och studera de enskilda bildelarna och deras egenskaper hur länge han vill. Risken är liten att han någonsin ska lyckas härleda sig fram till den ursprunglig bilen.
Däremot kan bilens alla funktioner lätt förklaras med hänvisning till delarnas egenskaper och det sätt på vilket delarna påverkar varann när man vet hur bilen ska sättas ihop och hur de olika delarna samverkar.
Något av detsamma gäller för till exempel en människohjärna. Om man frilägger alla celler i en hjärna och studerar de enskilda cellernas egenskaper så finns det ingen möjlighet att på ett entydigt sätt sluta sig till hur man ska koppla ihop dem till en fungerande helhet. Antalet kombinationsmöjligheter är praktiskt taget oändligt. Men det utesluter inte att när de kopplas ihop på rätt sätt så får man en människohjärna med dess förmåga att tänka, att ta emot och bearbeta information från omvärlden, och att reflektera över sig själv och över sitt eget tillstånd. Sannolikt finns det dessutom otaliga andra sätt att ordna levande materia till tänkande helheter. För detta behövs inga spöken i maskineriet, lika litet som man behöver förse bilen med en själ bara för att man inte kan sluta sig till en bil genom att enbart studera dess beståndsdelar.
En helt annan sak är att vi idag fortfarande vet väldigt litet om hur tankar och känslor uppkommer i hjärnan. Men det ligger en andlig lättja i att vilja placera in gudar och andeväsen i alla luckorna i det mänskliga vetandet. Det kommer alltid att finnas obesvarade frågor. För den skull finns det ingen anledning att stanna upp inför någon enskild fråga och förklara att detta är något vi aldrig kommer att få svar på eftersom det handlar om en ”högre verklighet”, som vi inte kan förstå.
Personligen tycker jag att det är någonting oerhört fantasieggande i den tanken att materien, när den organiserar sig på rätt sätt, kan åstadkomma sådant som ”Ebba Gröns” musik, Shakespeares dramer, televisionsmottagare eller neutronbomber. För den som delar denna syn och som liksom jag även tycker att det är fängslande att fundera över hur detta är möjligt, kan jag varmt rekommendera den här boken. Du kommer antagligen att lägga ifrån dig den med en känsla av otillfredsställelse, när du läst den färdigt. Ämnet är outtömligt och du kommer att sakna många av dina favorittankar. Men det är en fruktbar otillfredsställelse som stimulerar till vidare läsning och fortsatt tankearbete.
– – –
Douglas R. Hofstadter, Daniel C. Dennett: ”The Mind´s I”
ISBN-10: 0465030912