I början av 80-talet hade jag ett sabbatsår och skrev en roman. Den blev inte utgiven, jag behärskade inte hantverket. En av de centrala frågeställningarna i romanen är fortfarande högaktuell nämligen frågan om avlyssning.
Texten skrevs alltså långt före mobiltelefonernas tid, ja till och med före persondatorerna intåg på marknaden. Inte ens de mest framsynta och etablerade SF-författarna hade då förutsett den utveckling som skulle komma att ske bara några år senare när datorer dök upp på var mans skrivbord på alla kontor. Avlyssningsproblematiken begränsade sig då till avlyssning av telefonsamtal.
Min roman var en framtidsvision. Den utspelade sig i ett Sverige en generation efter kapitalismens kollaps och en genomgripande samhällsomvandling. Kvarteret var där den nya, lokala ”byn” och garanten för lokal demokrati. I denna värld vill min protagonist uppfinna ett telefonnät som inte ska gå att avlyssna. Övervakning och kontroll kunde vara ett samhällsproblem även i detta nya samhälle.
Inspirerad av Arpanet – den militära föregångaren till Internet – som konstruerades för att kunna överleva även en begränsad kärnvapenattack lät jag min huvudperson konstruera en nätarkitektur utan kopplingscentraler eller ”motorvägar”. Alla samtal skulle söka sig en slumpvis väg genom nätet med hjälp av lokala vägval i nätets knutpunkter. Därmed skulle det vara omöjligt att veta vilken väg ett visst samtal skulle ta och var man alltså skulle koppla in en avlyssningsutrustning. Även i mitt utopiska, i det närmaste anarkistiska samhälle finns då krafter som till varje pris vill bevara ”överhetens” möjlighet till bevakning och kontroll.
Problematiken är fortfarande högaktuell. I dagarna har Edward Snowdens självbiografi ”I allmänhetens tjänst” utkommit på närmare trettio språk världen över. Edward Snowden är den man som 2013 avslöjade hur allomfattande den amerikanska avlyssningen av all världens datatrafik verkligen är. Han lever i exil i Moskva efter sina avslöjanden. Den amerikanska staten har enligt uppgift stämt honom när hans bok nu kommit ut för att han inte underställt texten en granskning och godkännande av den amerikanska underrättelsetjänsten.
Jag ska här återkomma med min recension av boken när jag hunnit läsa den.
När Snowden kom med sina avslöjanden 2013 var det främst den amerikanska statens omfattande avlyssningen han ville varna för. I dag är även den kommersiella övervakningen ett problem. Vi kartläggs och informationsmäklare gör pengar på att sälja uppgifter om oss till annonsörer och andra intressenter. Råkar jag ha min mobil i fickan när jag går ut på stan får jag snart en fråga om vad jag tycker om fiket jag nyss besökt. Det kunde lika väl ha varit en massagesalong med tvivelaktigt rykte eller något annat hemligt ställe jag inte ville avslöja för min omgivning. Min promenadväg finns registrerad och ligger kvar i ”molnet” för senare kontroll och grävande. Därför undviker jag i allmänhet att ta med mig mobilen när jag går hemifrån.
Är det så vi vill ha det?
Vad kan vi göra för att motarbeta och sabotera både den offentliga och den privata övervakningen?