Senast uppdaterat den 4 april, 2017
På strandpromenaden
ligger barndomens drake
en multnande, mossbelupen trädstam
draken som flög till ’Landet Längesedan’
jag ser bilden framför mig
det gamla trädet
breder ut sina drakvingar
flyger iväg
med två barn på ryggen
’Nu går jag bort dit stigen bär’
tänker jag som lille Per
när jag ser standpromenadens drakstam.
Längtan till landet som icke är
ibland påträngande,
ibland bara som en visshet
det finns en reservutgång
fantasins säkerhetsventil
men just nu gläder jag mig åt
landet här och nu
solen
höstlöven på marken
förmultnar
om inte gaturenhållningen sopar upp dem alla
fjärdens glittrande vågskvalp
jag längtar inte bort
gör min form
vill ytterligare befästa
banden till landet som är
har en recension som ska skrivas
en skrivmaskin som väntar
men just nu
borstar jag mitt knä
klappar hästens man
och stänger en dörr
här och nu