Senast uppdaterat den 4 april, 2017
Hemma igen
vandrar längs glittrande vågskvalp
en bländande solgata
ornament i rörelse
jag minns dammen i Alhambra
inte alla björklöv är gröna
några gulnar redan
luften är kylig, friskt kylig
jag andas höstdofter
Västerbrons solbelysta båge
strandkaféet har stängt
jag står där vid stranden
med en fot stadigt förankrad
den andra beredd
att ta ett steg
överskrida en gräns
ser Söders höga strandsluttning
Högalidkyrkans två torn
rester av Bryggeriet
den gyllene hägern lyfter sina vingar
för lat att knäppa rocken
borstar mitt vänstra knä
stänger en dörr
eller öppnar den kanske
Riddarholmskyrkans
genombrutna tornspira
stadshusets kompakta tegeltorn
en hög tegelvägg
genombruten av ljusinsläpp och fönster
tänker på katedralen i Albi
också den i tegel
ofantlig
en tegelvägg utan ljusinsläpp eller fönster
utstrålande segervisshet och maktfullkomning
kätteriet är utplånat
den rätta tron har segrat
den nordfranska kungen
har erövrat Occitanien
med en fot tung
stadigt förankrad
rotad
i hembygd
i mitt nya hem
jag står för vem jag är
hämtar kraft
en fot lätt
rörlig
beredd till steg
söker nytt fäste
upptäcker nya världar
hittar nya hem
inte sämre karl än att jag kan ändra mig
för lat att knäppa rocken
jag ska kanske inte stanna
för länge
allt är föränderligt
världen flyter
även Mälaren
fast det knappast syns
öppnar en dörr
stänger kanske en annan
hemma igen
en höstpromenad
i mitt Stockholm
ett av mina hem
