Senast uppdaterat den 24 augusti, 2015
Ett rundabordssamtal i TV
Lyssnade på samtalet kring ’Runda bordet’ i gårdagskvällens TV. Märkligt hur låsta vissa av deltagarna var av det som är. Som det är, så måste det vara, även om det som är är både obekvämt och irrationellt.
Den ende som på allvar förmådde tänka på tvären var Birger Schlaug som gång på gång återkom till det fullkomligt vansinniga i arbetslinjen och i att alla ska tvingas jobba för lön och brödföda 40 timmar i veckan när det mesta som produceras inte behövs och samtidigt tär på jordens resurser på ett ohållbart sätt.
Den tekniska utvecklingen har inneburit att mycket färre människor i dag behövs i produktivt arbete för att tillgodose våra primära behov, det som kunde kallas livets nödtorft, jämfört med för hundra eller femtio eller ens tjugo år sedan. För att ändå hålla så många människor som möjligt sysselsatta med betalt lönearbete måste vi producera en massa skräp som ingen behöver men som alla vill ha om det finns att tillgå. Detta kräver en moralisk och propagandamässig press på oss alla att konsumera mera ’för att hålla hjulen snurrande’.
Detta är dock inte tillräckligt. När antalet anställda skärs ner och lönerna pressas så finns det inte en tillräcklig köpkraft ute i samhället för att allt som produceras ska bli inhandlat och konsumerat. Därför måste arbeten skapas om tillväxtekonomin ska kunna upprätthållas, arbeten som resulterar i produkter som ingen (förhoppningsvis) ska konsumera och använda. Man skulle kunna säga att en del av befolkningen ska hållas sysselsatt med att gräva en grop som en annan del av befolkningen fyller igen. Rustningsindustrin fyller en sådan funktion. Ingen vill ju egentligen att vapnen ska komma till användning. De ska produceras och generera arbetstillfällen, sedan ska de finnas där utan att användas för att ganska snart skrotas och moderniseras och förnyas. Genom att man upprätthåller en hotbild kan detta meningslösa arbete ges en skenbar mening.
Den aspekten kom inte fram i samtalet i går.
En annan fråga som inte kom upp var frågan om medborgarlön/grundtrygghet. Visserligen fördes tanken fram på en minskning av den obligatoriska arbetstiden och avvisades av flera deltagare som totalt orealistisk, men ingen vågade ens antyda ett förslag om medborgarlön. Ändå har vi redan i dag medborgarlön för alla upp till 16 års ålder, den kallas barnbidrag. Lika för alla, ingen behovsprövning, utbetalas automatiskt till alla barn som är bosatta i landet. Tanken på medborgarlön/grundtrygghet är raka motsatsen till arbetslinjen. Eftersom vi har en produktivitet i dag som innebär att vi kan tillhandahålla livets nödtorft för alla med en förhållandevis liten arbetsinsats så har vi råd att garantera grundtrygghet för alla, från vaggan till graven. Medborgarlönen skulle ersätta alla dagens behovsprövade bidragssystem, sjuklön, arbetslöshetsbidrag, försörjningsstöd och därmed frigöra en mängd mänsklig kraft som i dag används till att kontrollera och övervaka att inte bidragssystemen missbrukas. Naturligtvis skulle en omställning till en ekonomi med grundtrygghet föra med sig en hel del problem, men problemen är sannolikt inte oöverkomliga om bara den politiska viljan finns.
Det är viktigt att frågan om arbetets värde och arbetets plats i samhället och livet diskuteras sseriöst särskilt som det sätt som arbetet i dag är organiserat håller på att helt förstöra våra mänskliga livsbetingelser. Det skulle inte vara första gången en mänsklig civilisation skapar sin egen undergång, men kanske den första gången det sker i global skala.