Senast uppdaterat den 11 september, 2019
Den tredje augusti skrev jag följande twitter i anledning av en artikel i Svenska Dagbladet av Einar Askestad @einaraskestad.
Ett äpple är ett äpple, det har en nominell identitet som är oföränderlig, det är en instansiering av allmänbegreppet äpplen i vårt språk.
Jag fortsatte med ett antal kompletterande kvitter på samma tema:
Äpplet jag håller i handen har en statisk, individuell identitet, det är nummer 6.213.414 ifall någon skulle vilja siffermärka alla äpplen.
Detta individuella äpple har ett antal attribut som förändras över tiden beroende på dess egna förutsättningar och vad det utsatts för.
Detta individuella äpple har gått från äppelkart genom en mognadsprocess till att skivas och läggas på en äppelpaj och bli uppätet.
Jag fortsatte på samma tema men bytte anslag:
Alla vi svenskar har en statisk, individuell identitet som uttrycks i ett unikt personnummer från födsel/inflyttning till graven.
I Frankrike måste man ange mor- och farföräldrar för att bli entydigt identifierbar.
Förutom vårt personnummer har vi alla ett antal statiska, nominella identiteter som fördelseort, kön (nåja, för det mesta oföränderligt) etc
Förutom dessa nominella identiteter tillhör vi en mängd grupper som vi kan välja att gå i och ur och som bestämmer hur vi blir sedda.
Grupptillhörigheterna påverkas av hur vi vill bli sedda men påverkar också hur vi ser på oss själva.Självbilden är ett slags identitet.
Vad jag ville komma till med dessa kvitter var att visa att begreppet identitet både har en statisk, nominell användning och en mer dynamisk och föränderlig. I den senare användningen kan vi delvis välja identitet genom att välja grupptillhörighet och genom att ta avstånd från en del av de attribut som tillskrivs oss på grund av vår nominella identitet (invandrare, uppvuxen i förort, bor på Östermalm etc).
/Rabbe