september 2019 – Rabbe Kurtén

I början av 80-talet hade jag ett sabbatsår och skrev en roman. Den blev inte utgiven, jag behärskade inte hantverket. En av de centrala frågeställningarna i romanen är fortfarande högaktuell nämligen frågan om avlyssning.

Texten skrevs alltså långt före mobiltelefonernas tid, ja till och med före persondatorerna intåg på marknaden. Inte ens de mest framsynta och etablerade SF-författarna hade då förutsett den utveckling som skulle komma att ske bara några år senare när datorer dök upp på var mans skrivbord på alla kontor. Avlyssningsproblematiken begränsade sig då till avlyssning av telefonsamtal.

Min roman var en framtidsvision. Den utspelade sig i ett Sverige en generation efter kapitalismens kollaps och en genomgripande samhällsomvandling. Kvarteret var där den nya, lokala ”byn” och garanten för lokal demokrati. I denna värld vill min protagonist uppfinna ett telefonnät som inte ska gå att avlyssna. Övervakning och kontroll kunde vara ett samhällsproblem även i detta nya samhälle.

Inspirerad av Arpanet – den militära föregångaren till Internet – som konstruerades för att kunna överleva även en begränsad kärnvapenattack lät jag min huvudperson konstruera en nätarkitektur utan kopplingscentraler eller ”motorvägar”. Alla samtal skulle söka sig en slumpvis väg genom nätet med hjälp av lokala vägval i nätets knutpunkter. Därmed skulle det vara omöjligt att veta vilken väg ett visst samtal skulle ta och var man alltså skulle koppla in en avlyssningsutrustning. Även i mitt utopiska, i det närmaste anarkistiska samhälle finns då krafter som till varje pris vill bevara ”överhetens” möjlighet till bevakning och kontroll.

Problematiken är fortfarande högaktuell. I dagarna har Edward Snowdens självbiografi ”I allmänhetens tjänst” utkommit på närmare trettio språk världen över. Edward Snowden är den man som 2013 avslöjade hur allomfattande den amerikanska avlyssningen av all världens datatrafik verkligen är. Han lever i exil i Moskva efter sina avslöjanden. Den amerikanska staten har enligt uppgift stämt honom när hans bok nu kommit ut för att han inte underställt texten en granskning och godkännande av den amerikanska underrättelsetjänsten.

Jag ska här återkomma med min recension av boken när jag hunnit läsa den.

När Snowden kom med sina avslöjanden 2013 var det främst den amerikanska statens omfattande avlyssningen han ville varna för. I dag är även den kommersiella övervakningen ett problem. Vi kartläggs och informationsmäklare gör pengar på att sälja uppgifter om oss till annonsörer och andra intressenter. Råkar jag ha min mobil i fickan när jag går ut på stan får jag snart en fråga om vad jag tycker om fiket jag nyss besökt. Det kunde lika väl ha varit en massagesalong med tvivelaktigt rykte eller något annat hemligt ställe jag inte ville avslöja för min omgivning. Min promenadväg finns registrerad och ligger kvar i ”molnet” för senare kontroll och grävande. Därför undviker jag i allmänhet att ta med mig mobilen när jag går hemifrån.

Är det så vi vill ha det?

Vad kan vi göra för att motarbeta och sabotera både den offentliga och den privata övervakningen?

Fernando Aramburo: Patria; Tusquets Editores, Barcelona 2016
Svensk översättning: Manni Kössler; Brombergs Bokförlag AB, 2018

Patria är en roman om vad som händer med människor i ett litet samhälle där rädslan dominerar. Berättelsens kärna är när en småföretagare i byn – en liten baskisk by i utkanten av San Sebastian – skjuts ihjäl på öppen gata en regnig eftermiddag. Likt vattenringar kring en sten som träffar vattenspegeln när man ”dräper näcken” sprider sig svallet från denna centrala händelse och påverkar tillvaron för medlemmarna i de två familjer som närmast berörs. Familjerna har varit nära vänner men hamnar de på varsin sida av en ogenomtränglig mur. Dödsskjutningen speglas i romanen både i det som sker innan och i efterverkningarna i människornas liv.

Central är offret självt, ägaren till en liten transportfirma, liksom hans fru, hon som blir hans änka, så är också sonen som utbildar sig till läkare och dottern som av sin far skickas att studera juridik på annan ort när hoten mot fadern blir alltför påtagliga.

Här finns de tidigare vännerna, sonen som alltmer radikaliseras och till slut försvinner, går under jorden och ansluter sig till ETAs väpnade gren och kan misstänkas ha deltagit i attentatet mot den tidigare familjevännen, kanske rentav varit den som hållit i pistolen. Modern i familjen var i sin ungdom bästa vän med änkan till den avrättade, de till och med planerade att gå i kloster tillsammans. Av kärlek till sonen och efter ett samtal med byprästen blir hon en alltmer fanatisk försvarare av ETA och dess verksamhet. Lillebror tar avstånd från den väpnade kampen, blir författare och skriver poesi och barnböcker på euskera, det baskiska språket, och försvarar därmed på sitt sätt den baskiska nationen. Fadern i familjen blir alltmer ensam, saknar sin bästa vän och deras gemensamma cykelturer, Vänskapen bryts redan när hatskriverierna börjar dyka upp på stadens husväggar. Systern, som får en stroke och blir mer eller mindre totalförlamad, är den som till slut förmedlar en försoningens gest mellan de två familjerna.

Här finns inte minst den lilla baskiska byn utanför San Sebastian med hela repertoaren av rädslor, intolerans och socialt förtryck. Romanen omspänner en tidsrymd från Francos död 1975 fram till modern tid och perioden efter att ETA lade ner den väpnade kampen 2006. Framför allt utspelar sig händelserna under 80- och 90-talen när kriget mellan ETA och den spanska statens hemliga, olagliga polis pågick som värst. ETA höll byn i ett strypkoppel av rädsla, även dem som egentligen inte sympatiserade med ETA och deras metoder. Knappast någon vågade opponera sig. När berättelsens mordoffer vägrar betala den ”revolutionsskatt” som ETA pålagt honom börjar utstötningen. Det räcker med att mannen bakom bardisken på ungdomarnas stamställe antyder att här finns en man som det är fritt fram att trakassera. Klottret på väggarna får ett mål. ”Han är en tjallare”. ”Han är en förrädare”. ”Han är en fascist”. Och det slutliga: en måltavla med offrets namn.

Ingen hälsar längre på den utstötte. Hans fru blir inte betjänad i den lilla charkuteributiken, Han är inte längre välkommen på söndagens cykeltur eller i kortspelet på krogen efteråt. Någon enstaka gång kan någon tidigare ”vän” komma framsmygande när ingen ser och viskande förklara att: ”du förstår ju…”, ”jag kan inte …” Utfrysningen fortsätter även efter dådet när änkan försiktigt försöker återvända till sitt hem i hembyn, Hon har med sina ungdomars hjälp flyttat till en lägenhet inne i stan.

På ett inträngande sätt skildras här hur ungdomarna radikaliseras. De yngsta fungerar som ett underjordiskt nätverk som eknappast behöver mer än antydningar för att självständigt och utan detaljerade anvisningar förverkliga ETA-organisationens intentioner, De fungerar som kurirer, de sprider hatpropaganda i form av ”klotter” på väggarna och de utför riktat bus mot misshagliga personer. Bland de äldre trappas våldet upp. Kasta sten på poliser. Bränna bilar och bussar, Experimentera med sprängmedel. Med vuxenvärldens tysta medgivande – ingen protesterar – trappas våldsanvändningen upp och våldet normaliseras. Till och med byprästen ger i hemlighet ungdomarna sitt stöd. Högst status blir då att ansluta sig till ETAs militära gren och där få fritt utlopp för det framväxande hatet, i en abstrakt föreställning om att man gör något gott för ”saken”, ”de baskiska folkens frigörelse från den spanska statens förtryck”.

Hela denna komplicerade berättelse förmedlas genom skenbart slumpmässiga nerslag i tid och rum. I korta situationsbilder tydliggörs var i livet de inblandade personerna står vid olika tillfällen utan kronologisk ordning. Ur dessa enskilda bildpunkter växer den komplexa helhetsbilden fram, de individuella människoödena och den bakomliggande sociala strukturen.

Romanen utkom 2016 på spanska och var det årets stora succé både bland kritiker och för den stora läsande allmänheten. På svenska kom den ut på Brombergs 2018.

Den komplexa konstruktionen kräver att läsaren tillgodogör sig berättelsen i ett svep, annars tappar man lätt sammanhanget. Författaren önskan att inte missa någon enskild detalj har gjort att han i vissa fall valt att ”ekonomisera”, han låter korta tanketrådar i jag-form smyga sig in i det objektiva berättandet utan att alltid tala om vem det är som tänker. Då jag inte hat tillgång till den spanska originaltexten kan jag inte avgöra om vissa formuleringar som här ibland känns obekväma kommer från det´spanska originalet eller beror på översättaren. Likaså kan läsaren ibland tycka att vissa detaljen i personernas kanske varit onödig, de tillför inte huvudberättelsen någonting väsentligt. De gör å andra sidan personerna mer levande och trovärdiga.

Jag hoppas att boken blir en framgång även i sin svenska språkdräkt. Den levandegör på ett engagerande sätt vad som händer när de fanatiska anhängarna av en nationalistisk föreställning med alla medel inklusive våld tar makten över ett samhälle och över vad människor får tänka.

Månad: september 2019

Vi är övervakade av både staten och kapitalet

Radikalisering och Intolerans